bisonblog

Cher skapade ett monster

Imma let you finish, men först ska du kolla på storyn bakom Auto Tune - med extra bonus i form av Weird Al Yankovic. Han förklarar varför sångeffekten Auto Tune = Cruise Control = Automatic Joke = perfekt meme-skämt på internet.

Tråkig politik eller befriande samsyn?

"Det är snart sextiofem år sedan kriget. Blandekonomin och välfärdsstaten har vuxit fram experimentvägen och hur mycket vi än fortsätter att lappa och laga och ändra i systemen så är det sedan länge bara en fråga om hur mycket salt och hur mycket peppar, inte vilka huvudingredienser, som ska ner i grytan."

Thomas Engström - Äntligen är politiken död - Fokus.se

Fem tips för ditt startupföretag

Den senaste veckan har jag varit i tjänst nästan dygnet runt i mitt andra liv. Idag på eftermiddagen kom jag hem och var både trött och lite sliten. Jag satte mig vid datorn och helt plötsligt sa min hjärna: "Fredrik, du ska skriva ett inlägg om strategier för nya startups". Varför min hjärna sa det vet jag inte, men trots tröttheten hasplade jag ur mig fem punkter och skrev inlägget på tio minuter. Det är ofta så det går till i bloggvärlden, apropå Mymlans diskussion om långjournalistik och kortbloggar. Inlägget som social valuta hade en liknande upptakt, om du kommer ihåg.

So here you go, fem saker att tänka på innan du drar igång en startup, helt randomly ur minnet:

1. Skapa för evigheten, förpacka för nuet
Oavsett om du har intresse för ämnet från början kommer du automatiskt att bli engagerad ju mer du lär dig. Därför är det en framgångsfaktor att första scanna marknaden, kulturen och debatten för att se vilka ämnen som är aktuella och sedan försöka häkta på affärsidén i ett ämne som ligger i tiden. Det kanske är mångfald, jämställdhet, mode eller något annat stort och brett debattämne som du fastnar på. Välj det stora ämnet och hitta en nisch att exploatera. Exempel: Dold.se (anonymseringstjänst i FRA-tider), Kiva.org (bistånd och entreprenörskap), Spotify och Voddler (alternativ till fildelning).

2. Lär känna dina fiender
Se dina konkurrenter som dina bästa mentorer. Lär känna de personer som finns i ditt marknadssegment (eller där i kring) genom att besöka events, delta i diskussioner både online och offline och sprid även dina egna tankar och idéer enligt share your shit-tanken.

3. Lär känna dina allierade
Även om koll på konkurrensen är bra, är rådgivare och nätverket minst lika viktigt. Under tiden du kartlägger aktörer, konkurrenter, leverantörer osv. kommer du automatiskt att springa på människor du gillar. Ge dessa personer extra mycket kraft och tid, eftersom du kan komma att ha god användning för dem senare, när du själv är på banan med din startup. Ofta finns dina allierade på oväntade platser med oväntad kompetens. Titta hellre på personlighet och bredd på bakgrund än det konkreta CV:t när du väljer rådgivare. Även om tunga uppdrag förstås vittnar om viss koll.

4. Koll på makaronerna
Det är aptråkigt, men det blir inga miljon-exits utan en välordnad ekonomi, en strukturerad rapporteringsmetod (att användas av både dig själv och eventuella intressenter/rådgivare/investerare). Det ska gå snabbt och fort att ta fram siffror på nyckeltal och kunna följa företagets processer. Detta är nog så viktigt när det väl hettar till och just din tjänst eller produkt blir det hetaste heta och det nya svarta.

5. Vad lovar ditt varumärke?
Heta ämnen väcker debatt. Och det gäller förstås produkter och tjänster som anknyter till dem. Förutom att finnas med i debatten behöver du tidigt fundera på vad eller vem ditt ansikte utåt ska vara, och hur ditt varumärke ska uppfattas. Ett varumärke är ett löfte om något. Vad vill du lova? Billigt, dyrt, skräp eller lyx. High fashion, budget, sportigt eller töntigt. Alla varumärken har en nisch, och det går att bli framgångsrik i alla segment av marknaden. Det bästa rådet är låta varumärket ligga nära grundaren/grundarnas personlighet och filosofi. Självklart kan tyckas, men inte alltid lika lätt att genomföra.

Bubblor är mer än bara snack

Ganska intressant att vara en av de sista som uppmärksammar ett inlägg jag själv har skrivit. Men det blir lätt så när man varit utomhus hela dagarna och kutat runt med stridsutrustning. I alla fall så blev det äntligen min tur att delta i Mindparks 100-lista. Jag skriver om vad som är verkligt, vem som är viktig och varför en Bubbla är mer än bara snack. Läs gärna.

"Vi föredrar att vara nära de människor vi tycker om. Tekniken gör det möjligt att hålla kontakt med fler, träffa fler och skapa en känsla av samhörighet. Men resultatet blir ofta fler möten i den fysiska världen snarare än en höjd digital närvaro. Bubblor handlar om mer än genomskinliga väggar och avgränsade världar. Det handlar om en förhöjd verklighet. Ett “på riktigt” som är lite bättre än tidigare.

Bubblan är död. Länge leve Bubblorna."

Mindpark #16: Natten då mikrobloggen blev av med oskulden.

När anordnade ditt företag en webcamp senast?

Lisa Bjerre uppmärksammar i senaste numret av Internetworld den nya typen av webbkonferenser. Du vet, grejer som 24 Hour Business Camp eller Sweden Social Web Camp. En intressant vinkel som lyfts i artikeln är det faktum att formaten för skapande konferenser kan användas internt på företag och organisationer. Läs och lär.

Hårt jobb och lösa traditioner

Det finns tre sätt att tjäna pengar på nätet. Det är genom att skapa tjänster som hjälper användaren att spara tid och/eller pengar samt underhållning. Det hävdar Paula Marttila i ett inlägg på Same Same But Different (som ju fått en uppfriskande nystart med Jerry och Sofia bakom rodret) med titeln Tradition är inte en affärsmodell. Paula pekar också på att även om det är lätt att få en sajt eller tjänst att rulla, så krävs löpande uppdateringar och förändringar för att få det riktigt bra.

"Vi gav inte upp utan gjorde om efter sex månader, under sex månader. En ny betalmodell med både nedlagda, sålda och upplåsta tjänster. Att arbeta med produkter som Aftonbladet PLUS och Viktklubb var lite som bergsstigning: utmaningar på utmaningar."

Jag tycker att Paula knyter an till viktiga saker i sitt inlägg. Framförallt gillar jag att hon nyanserar bilden av att det är busenkelt att sätta upp en sajt och bli lönsam. Det är lätt att glömma att varken Youtube eller Facebook är några kassakor när man pratar onlinetjänster. En annan grej jag reflekterat över är webbens roll mot offlineaktiviteter. Som jag skrivit om tidigare kan en sajt eller tjänst finnas till enkom i syfte att bygga ett starkt varumärke gentemot målgruppen för att sedan leverera intäkter offline. Bransch- och ämnessajter får ibland ta stryk för att de inte bär sin egen ekonomi, men det är lätt att glömma att företaget bakom ofta står på flera intäktsben där events, konsulttjänster och produktion kan vara andra delar.

Grattis Bonnier R&D

Ni får ju jobba med Björn Jeffery på heltid framöver. Jag tror det kan hända riktigt bra saker. Björn är inte den första stjärnan hos er, men helt klart en av de som lyser starkt. Det blir fin-fint det där.

Björn med lite old media (dock gratis) i San Francisco våren 2008.

Granskningsnämnden friar Gomorron Sverige efter min anmälan

Trogna läsare av Bisonblog vet att jag anmälde ett inslag i Gomorron Sverige till Granskningsnämnden för en tid sedan. Inslaget har dock friats av nämnden. Utslaget från nämnden kom den 26 augusti men jag har inte hunnit blogga om det förrän nu. Läs gärna mitt ursprungliga inlägg om vad det var jag reagerade på i sändningen.

Ur min motivering till GN:

"En diskussion om hur stor makt sökmotorn Google ska tillåtas ha innehöll ett antal påståenden och anklaganden mot företaget utan att någon representant från vare sig Google eller debattör med motsatt åsikt fanns på plats. I inslaget nämnde även Andreas Ekström (en av debattörerna) att SVT försökt få någon från Google att ställa upp men misslyckats. Med tanke på inslagets kritiska karaktär så borde någon (från Google eller en oberoende debattör) fått bemöta alternativt reflektera över kritiken. Istället representerade båda debattörer i studion samma "sida" i diskussionen tillsammans med en programledare som inte värderade eller ifrågasatte deras utsagor."

Här är Granskningsnämndens beslut i sin helhet:

SAKEN
Gomorron Sverige, SVT1, 2009-08-05, inslag om Google; fråga om opartiskhet

BESLUT
Inslaget frias. Granskningsnämnden anser att det inte strider mot kravet på opartiskhet.

INSLAGET
Inslaget var ett studiosamtal med forskningschefen vid Kungl. biblioteket och en kulturjournalist om Googles makt. Båda hade en i grunden positiv inställning till Google och dess söktjänster, men pekade samtidigt på de risker som följer med en stark marknadsposition. Bland annat nämndes ett fall där en svensk producent av kartsajter under en tid hade svartlistats av Google och då tappat 90 % av sina besökare. Ett annat exempel som togs upp var Googles projekt att scanna all världens litteratur, vilket vållat konflikt med upphovsrättsinnehavarna. En fråga som också diskuterades i inslaget var den oro som finns kring att Google samlar på sig stora mängder data om användarna av företagets tjänster. Av inslaget framgick
att Google hade erbjudits att medverka men avböjt.

ANMÄLAN
Anmälaren anser att någon från Google eller någon oberoende debattör borde ha fått bemöta eller kommentera den framförda kritiken.

AKTUELL BESTÄMMELSE
Sveriges Television ska bedriva programverksamheten opartiskt och med beaktande av att en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet ska råda i televisionen (5 § i sändningstillståndet). Kravet på opartiskhet innebär enligt Granskningsnämndens praxis att om allvarlig kritik riktas mot en klart utpekad part ska den kritiserade få bemöta eller kommentera kritiken. Som regel ska detta ske i samma program eller inslag. Att en part vägrar att medverka hindrar inte att ett program eller inslag sänds. Om möjligt bör i sådana fall den kritiserades uppfattning redovisas på något annat sätt.

GRANSKNINGSNÄMNDENS BEDÖMNING
I inslaget gav två inbjudna personer sin syn på Google och dess dominerande marknadsposition. Av inslaget framgick att Google hade erbjudits att medverka i detta men avböjt. Nämnden kan därmed inte finna att någon överträdelse skett av kravet på opartiskhet i Sveriges Televisions sändningstillstånd.

New York, New York

Det är 11 september igen. Dagen då Anna Lindh blev mördad avled och när tvillingtornen blev attackerade i New York.

När jag besökte New York första gången hade jag varit i USA flera gånger, besökt flera städer (t.ex. Chicago, Memphis, New Orleans, Nashville och San Francisco). Och jag kände inte att jag kunde stämma in i samma typ av hyllningskör som min NY-beresta bekantskapskrets sjunger i. Thomas Engström är en av mina favoritkrönikörer och i det senaste numret av Fokus tangerar han den känsla, en vibrerande ton, jag kände när jag tog svarttaxin från JFK Airport till det där lilla hotellet i Korea Town någon gång i juni. En känsla jag även kände varje dag i San Francisco. I USA handlar integration om parallella världar, inte en gryta med flera ingredienser. Det betyder inte att det är sämre eller bättre än något annat. Men det är samexistens, inte mutation. Precis som tornen som stod så tätt sida vid sida men aldrig snuddade vid varandra.

"...ibland när jag är här vill jag att staden ska vara något eget, vaket, naket. Det händer inte. Frihet är som vackrast när man ändå redan bestämt sig i förväg för vart man är på väg. Och kulturer blandas inte i någon yster smältdegel – de härdar ut vid varandras sida och beskriver varandra i ljuvare ordalag ju tryggare skygglapparna sitter."

Läs för sjutton. Trevlig helg.

Ground Zero, Manhattan, NY. Taget 13 juni, 2009.

Imorgon börjar campen om engagemanget

Är det inte Juliagruppens första seminarium så är det Sweden Social Web Camp. Den här veckan går i mötesplatsernas tecken. Helt klart handlar sociala medier för många om att synka offline med online. Att inte missa de där spännande händelserna eller intressanta människorna. Att lämna skrivbordet och dela tankar och idéer med människor som också funderar. Och lyssnar.

Imorgon går bussar, bilar, tåg och flyg till ön Tjärö i Blekinge. Just nu finns 289 personer anmälda till webbcampen och arrangörerna (med frontfiguren och initiativtagaren Tomas på What's Next) har gjort ett hästjobb med att få allting på plats. Jag minns hur jag satt i San Francisco någon gång i våras och anmälde mig till eventet. "Det blir väl det vanliga gänget på 20-30 personer" tänkte jag. "Kan ju vara kul med lite samkväm". Men det har blivit något större.

Jag anar att det är på väg att bli något som inte alls handlar om att missionera om sociala medier eller försöker övertyga omvärlden om mikrobloggars eller positioneringstjänsters stora fördelar. Det handlar om att kanalisera den tacksamhet som jag tror att många känner inför varandra och det engagemang som många lagt ner, ofta under flera års tid. Det finns en upptäckarglädje som lyser igenom hos många som är aktiva inom de här frågorna, och ibland måste den få ventileras bland andra som förstår hur det känns.

Det finns stor risk att alla inlägg om campen låter new age och allmänt flummiga. Och det är de säkert också (även detta). Men för mig är inte campen ett väckelsemöte eller ett sektsammanträde. Det är ett styrelsemöte för min egen personliga framtid, inklusive kick-off.

(Om du deltar i campen ser jag fram emot att träffa dig på plats. Jag kommer även att skriva om det hela för Internetworlds läsare, så om du tycker att det är något särskilt jag bör få med, är det bara att kontakta mig på plats, eller via nätet.)

Uppdaterat: Anton Johansson skrev en del om det däringa engagemanget tidigare i sommar.

Olika verkligheter

Jag läste nedanstående sjuka citat i den här artikeln hos Svd. Jag undrar hur det ser ut i verkligheten på City åklagarkammare. Kommer Rolf Hillegrens kollegor in och bara "Inte så smart sagt Roffe. Kanske skulle du ta och dämpa kvinnoföraktet lite när du snackar med pressen". Eller är det bara typ ingen som bryr sig?

"När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust i dag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse."

Jag tänker att det måste krävas ett enormt stort mått av distans och brist på inlevelseförmåga för att kunna teoretisera kring våldtäkter på det sätt som Hillegren gör. Att det kan förekomma en överdriven stigmatisering kring våldtäkter i allmänhet i vårt samhälle, som ibland förlamar offret och hänvisar henne eller honom till förväntade reaktioner från omgivningen som till exempel passivitet och skuldkänslor, är en annan sak. Hillegren säger att relationen mellan offer och förövare är det som avgör graden av brott, inte den faktiska handlingen. Han menar att grundnivån av kärlek och tillit gör brottet mindre, inte större, vilket man ju annars kunde tycka.

Isobel Hadley-Kamptz skriver också.
Även Heidi's News.
Och glöm för all del inte att normen för den klassiska våldtäkten placerar andra i skugga. Linus skriver om det.

Onlinedöden engagerar

Efter att ha tokbloggat (se länkar nedan) om digitala testamenten och problemet med vad som händer när en bloggare eller facebook-användare dör är det intressant att se att frågan har lyfts av Fokus. Inga egentliga nyheter i artikeln, men en bra sammanfattning av hur snårigt det kan vara för anhöriga att hantera en avliden persons onlineidentitet. Olika sajter har olika regler och krav på "bevisning". På Bilddagboken räcker det till exempel att man ringer och låter hyfsat seriös för att stänga ner ett konto. För en gångs skull uttalar sig Facebook i artikeln i form av pressmänniskan Elizabeth Linder. Webwill och My Death Space, två av de tjänster jag berättat om här på bisonblog, nämns i artikeln och Mymlan berättar hur hon vill ha det när hon dör.

Fokus: När bloggaren dör.

Bisonblog: Webwill - testamentet för din onlinepersonlighet. (Maj 2009)
Bisonblog: Digitala testamenten - snart en realitet (Januari 2009)
Bisonblog: Behöver vi bloggkyrkogårdar? (Oktober 2007)
Mymlan på Bloggvärldsbloggen: Jag ska dö. Du också. (Juli 2009)
Sveriges Radio, klipp från På nätet, med bland annat Karin Adelsköld i redaktionen: Döden på nätet (Mars 2009)
Sveriges Radio Metropol: Johanna Ögren pratar om döden i Eriks bästa (youtubeklipp - Maj 2009).

Bild från min mormors minnesstund 2007. Hon fanns aldrig på Facebook, men var bra ändå.

Anders Mildner skriver bra om ägande, och ointresset för det

När kulturyttringar finns i överflöd blir ägandet av dem mindre viktigt. Det är slutsatsen som Anders Mildner drar i det här tänkvärda inlägget. Och frågan är hur vi bygger vår identitet utan konsumtion av identitetsmarkörer. Eller hur vi analyserar målgrupper och människor utan konsumtionsmönster? Å, framtid. Kom nu.

"De här förändringarna får stor betydelse, både för vad vi kommer att kunna ta betalt för och HUR vi kommer att kunna sälja saker framöver. Men de spelar också roll för oss när vi undrar var vi ska börja leta om vi vill förstå vår samtid. Vi kan alltså inte med samma lätthet som tidigare följa konsumtionsmönster och tro oss hitta ett facit till dagens samhälle."

Mildner refererar även till det här inlägget hos GoodOld.

[Tipstack: Mymlan]

Därför är jag med i Mindparks bloggteam

Det har pågått en debatt kring Mindparks bloggteam de senaste dagarna. Som en av de deltagande skribenterna tänkte jag försöka berätta om mina skäl till att vara med i teamet, ett beslut jag tog tidigare i år och som jag inte ser som ett statement eller kontrakt, utan snarare som en chans att vara med i ett intressant projekt med lösa ramar. Jag ser inte Mindpark-gänget som en homogen skara bloggare med samma åsikter, värderingar och agendor. Snarare tvärtom.

Faktum är att jag många gånger har avvikande synpunkter på de frågor som förekommer i den så kallade "bubblan". Det betyder dock inte att jag tycker att Mindparks initiativ är dåligt. Nej, jag tror att det kan bli riktigt bra. För om det är något vi behöver just nu är det att slipa argumenten, presentera konkreta och lönsamma case/idéer samt visa en balanserad och nyanserad bild av både utvecklingen och dess aktörer. Samt att vara självkritiska och reflekterande.

Jag ser Mindpark-bloggen som en arena där flera röster kan ställas mot varandra, och där jag som enskild skribent kan välja att inspireras eller provoceras av de andra medverkande skribenterna. För mig personligen kommer det innebära att jag verkligen måste förklara mig och mina ståndpunkter gentemot övriga debattörer, även om vi många gånger är på samma spår (men i olika tåg). Och i grunden tror jag att det gynnar läsarna av bloggen. De får höra flera röster samlade på ett ställe som kanske ibland talar emot varandra. Det blir intressant att se vad som uppstår i skärningspunkten.

Jag hade gärna sett fler kvinnliga deltagare i teamet, som till exempel Annika Lidne, Sofia Mirjamsdotter, Andie Nordgren, Nina Åkestam eller Isobel Hadley-Kamptz (jag vet förstås inte om någon av dessa blivit tillfrågade). Det betyder inte att de personer som nu är med på listan inte platsar, utan snarare att ovanstående kvinnor har fantastisk koll och skriver passionerat om nätet. Oavsett så ska det bli intressant att se om det går att hålla ihop alla deltagande skribenter eller om en mindre grupp kommer att axla manteln som för bloggen framåt med ett gäng sällanbloggare vid sidan av.

Nu ska jag klura på mitt premiärinlägg på Mindpark-bloggen och jag tror det ska få handla om hur man pratar med bara bilder som verktyg och vad det kan betyda för framtidens sajter. Eller nåt.

Tänk om Flashback var en tidning

Ulrika Rudqvist har kollat runt på Flashback och läst allt från skvallertrådar till avslöjanden. Hennes reflektion är slående, för vad är Flashback om inte en enda stor kollaborativ nyhetstjänst skriven av dess läsare? (om än med suspekta åsikter, falsk ryktesspridning och sjuka diskussioner bland trådarna, likväl som smarta och roliga bidrag).

"Tänk om de haft en tidning. Snacka om att Aftonbladet och Expressen hade fått svårt att hålla tempot." - Ulrika Rudqvist.