Kina är i blåsväder och västvärldens kritik är starkare än på länge. Samtidigt ökar kinesernas möjlighet att göra sig hörda. I de sociala medierna pågår samtalet för fullt, och många tycker att omvärldens kritik är obefogad.
(Artikeln är skriven på uppdrag av Internetworld och finns även publicerad på Internetworld.se)
En onsdag i mitten av april startade en våg bland kinesiska internetanvändare. De hade tröttnat på västvärldens negativa skriverier om de kommande olympiska spelen i Peking, och nu var det dags för en motreaktion – en liten men tydlig markering.
Genom att placera symbolen för ett hjärta och det engelska ordet China vid sitt profilnamn på MSN Messenger ville man markera sitt stöd för hemlandet. Från början spred sig handlingen från person till person, men ganska snart plockade större kinesiska medier upp fenomenet.
Feng Guangshun, talesperson för MSN China, uppgav till sajten China Daily att cirka 2,3 miljoner användare hjärtade Kina på sina MSN-profiler redan efter ett dygn. Dragon TV i Shanghai beräknade att över fem miljoner människor lagt till informationen i sina profiler någon dag senare.
MSN uppmanade även användarna att ändra sina profiler genom ett meddelande som dök upp för alla som loggade in på sajten.
Kineser i utlandet började göra samma sak och China Daily beskriver hur en kinesisk student i amerikanska Iowa inte bara ändrat sin MSN-profil utan även skrivit ut skyltar och logos för de olympiska spelen, som satts upp för att marknadsföra spelen mot andra studenter.
Amerikanen Erik Hu bor i Shanghai och reflekterar över händelsen på sin blogg:
”Över hälften av mina kinesiska vänner har ändrat sina MSN-profiler i protest mot alla anti-Kina-demonstrationer som de läst om i de kinesiska tidningarna, sett på tv-nyheterna och upplevt på hundratals bloggar och forum, som alla har syftet att sänka det här landets nationella stolthet. Tror verkligen någon att en kamp så tanklös och egoistisk har en klar vinnare, eller ens är en bra kompromiss?”
Är MSN-aktiviteten en oskyldig miniprotest eller en opinionsbildande händelse? På Facebook frodas diverse demonstrationer i form av ”causes”. Genom att gå med i en cause visar du att du stödjer eller är motståndare till en händelse, ett fenomen eller en åsikt. Mikroaktivism har helt klart en helt ny trend, men spelar den roll?
Kommunikationskonsulten Ola Spännar har skrivit boken ”Cathing Up Fast – PR and Marketing in a Web 2.0 China” tillsammans med tre medförfattare.
Tillsammans med sin fru tillbringade han ett år i Kina och lärde sig mycket om den kinesiska kulturen och människors syn på både internet och media i allmänhet.
Enligt honom är propagandan stark från myndigheterna och budskapet är enkelt: Kina ska återupprätta sin position som stormakt och de olympiska spelen ska bli re-leasefesten för satsningen.
– Det är färgade av sina egna medier. Medborgarna ser det som att omvärlden är emot Kina i allmänhet, inte bara förföljelserna i Tibet. Socialismen är i princip död. Det har bytts till nationalism. Och det är ett enormt högt tonläge i västkritiken.
Den förre amerikanske presidenten Bill Clinton lär ha sagt att möjligheterna för Kina att stoppa utbredningen av det fria nätet är som att försöka spika fast gelé på väggen. Det går inte. Men kommer verkligen internet att göra världen demokratisk och krossa diktaturerna? Ola Spännar är inte lika övertygad som Clinton. Propagandan har varit stark i landet och genom de sociala medierna sprids idéerna direkt mellan människor, inte alltid med myndigheternas kontroll. Men det betyder inte att befolkningen sitter och hoppas på en frigörelse.
– De är drillade i ett visst sätt att tänka både från skolor och medier. Man får inte ha en övertro på att bara Kina öppnar sig mer så kommer landets styrelseskick att förändras, säger Ola Spännar.
Han berättar om hur västfientliga initiativ nu kommer från enskilda aktörer i befolkningen, och inte alltid som en del av propagandamaskinen. Till exempel har några privatpersoner startat en mediegranskningssajt som försöker visa hur västmedia manipulerar bilden av Kina utanför landet. De visade bland annat hur västmedia velat illustrera en ökad militär närvaro i Kina genom att visa bilder på militärfordon. Fordon som senare visat sig vara ambulanser. De kinesiska myndigheterna kan också använda nätet för att underblåsa redan befintliga åsiktsströmmar hos befolkningen.
I maj 1999 råkade Nato av misstag bomba den kinesiska ambassaden i Belgrad under Balkankonflikten, en händelse som ledde till krismöten i FN:s säkerhetsråd och minst sagt frostiga förbindelser mellan Kina och västländerna med USA i spetsen. Efterspelet visade att webben inte nödvändigtvis är demokratiprocessens förlängda arm.
– Myndigheterna i Kina lät dagstidningarna sätta upp ett speciellt diskussionsforum för att underblåsa de nationalistiska känslorna efter bombningen. Det är inte så lätt som att bara öppna sociala medier. Det leder inte automatiskt till ökad demokrati, säger Ola Spännar.
Trots att myndigheterna fortfarande har hård kontroll över nätet är dock Kina idag ett helt annat land än för tio år sedan, enligt Ola Spännar. En genomsnittlig kines har mycket mer personlig frihet och åsiktsfrihet om mycket, även om regimkritik fortfarande är tabu.
– Den personliga friheten handlar även om såna saker som att fritt kunna skriva om sitt sexliv eller olika varumärken. Men att uttrycka kritik mot regimen och systemen är fortfarande känsligt, likaså att bedriva opinionsbildning för demokrati. Det är inte okej. Då åker man i fängelse.
Yahoo blev kontaktat av kinesiska myndigheter för att spåra och lämna ut en e-postadress till en kinesisk journalist. Yahoo lämnade ut uppgifterna och journalisten hamnade sedan i fängelse. Det är också känt att Google gått med på att censurera vissa ord och sökresultat. När vi i väst söker på ”himmelska fridens torg” kan vi hitta bilder från den massaker som ägde rum där i april 1999. Om samma sökning görs i Kina är all information om studentupproret borttagen.
Det blir en splittrad bild som målas upp när man försöker beskriva internets påverkan på den kinesiska kulturen och landets invånare. Å ena sidan finns det mer möjligheter än någonsin att kommunicera via chattar, diskussionsforum och bloggar – direkt mellan användarna. Å andra sidan är det ett filtrerat internet som slår ner alla försök till kritik av makten. Ola Spännar tror dock att västföretagens mer intensiva närvaro i Kina gynnar landets utveckling på sikt.
– Min poäng är att det tidigare fanns en lite mer naiv inställning att om man bara fick ut internet så skulle allt bli demokratiskt och fritt. Jag tror dock att ju mer kontakt med omvärlden som Kina får och ju mer internet sprider sig, desto bättre. För motsatsen – att inga utländska internettjänster skulle gå in i Kina – är inte bra för någon.
